|
Dvärgvädur
Med nya standarnden som börjar gälla hösten 2010 försvinner fuchs och ersätts med casmere vädur och förgen röhn blir godkänd.
Dvärgväduren härstamar från holländaren Adrian de Cock (1905-1995) som efter fjorton års avelsarbete kunde visa upp den första dvärgväduren, som då kallades hollänsk dvärgvädur. Adrian de Cock använde sig av fransk vädur och hermelin när han tog fram dvärgväduren. Första försöket gjordes 1950. Men misslyckdes då var hanen var fransk vädur och honan hermelin. 1951 gjordes ett nytt försök iomvänd ordning och det gick bättre. Han fick sex kullar men ingen fällde öronen. Då korsades Engelsk vädur in.
1955 hade han fått fram vädurar med en vikt på 2,5-3 kg.
Där stannade djuren i utvecklingen igen och han korsade åter in hermelin, men det resulterade i att kaninerna förlorade de typiska vädursdragen.
Men han gav inte upp och 1964 fick han äntligen fram en kull som innehöll världens två första riktiga dvärgvädur. Rasen erkändes genast och blev en modekanin. Den fösta dvärgväduren kom till sverige 1972.
Adrian de Cock beskrev sin kanin: En dvärgvädur ska han ha en kort och knubbig kropp med ett brett och kort huvud. Vida och hängande öron och korta tjocka framben. Som en mops ungefär.
Idealvikten på en dvärgvädur ligger på 1,4 - 1,9 kg.
Dvärgväduren är den största av dvärgraserna. De är ofta mycket lugna och väldigt tillgivna. Därför är den en lämplig barnkanin då den för det mesta är lätt att hantera. Dvärgvädurar kan bli uppemot 15 år men medellivslängden är 6-8 år. Dvärgväduren lämpar sig väl för kaninhoppning, då den i allmänhet är lättlärd och tycker att det är roligt med hoppning.
Dvärgvädurar finns godkänd i kaninstandardens alla färger och teckningar, samt i hårslagen cashmere och rex. Flera av färgerna finns även i manteltecknat. En manteltecknad kanin har en av de godkända färgerna på ryggen, sidorna, huvudet och öronen. Magen, framtassarna och bröstet skall vara vitt. Enskilda vita fläckar i pannan och på nacken är godkänt.
Info;
Kanin uppfödren Nr.9-09
|
